I have plans, I have plans, I have a plan .
Här är jag igen, har pluggat klart kapitel 2. Är inte trött tack vare kaffet jag svepte i mig som en törstig vilsen människa i en öken.
Jag är tom i skallen, lite deppig, vet ej varför.
Tenta snart, födelsedagar snart, kanske en liten resa bort mot västerås. Snart snart snaart. Jag längtar till nästa veckas utmaningar, har förberett mig på det enda sättet jag känner till. Planering och hårt arbete. Klarar mig ej utan detta, am I a controle freak?
Kanske kanske. Men jag står ut med mig själv, det räcker.
Har så mycket info i skallen att jag är rädd för att jag spricker o allt flyr iväg från mig. Vill inte få underkänt, vill ej misslyckas. Även då jag lär få en andra chans .. omtenta. Fifan. Nej. NEJ.
Familj, vänner, plugg, träning, jobb.... och... pojkvän? Har jag tid? skulle jag kunna skaffa mig tid? Hur lyckas man med så mycket?
Ett förhållande kräver tillgivenhet, spontanitet. Spontanitet det går ej att planera. Det är tråkigt att planera ett förhållande. Jag gillar det inte. Känslor bara händer. Kärlek bara händer.
Jag mår bra nu. Hejdå.
/ J
